Fyfan vad hemskt det är att se mormor.. hon och
mamma kom precis hem från någon koll igen, har
inte sett henne på 3, 4 veckor kanske och nu är
hon halva size'n.. Jag undrar om hon verkligen
kommer klara sig från det, det är tveksamt i och
med att hon har fått cellgift och strålast men den
har inte krympt. Fast enligt läkarna så var det ju
mer positivt än negativt. Alltså jag har sett mamma
vara ledsen 3ggr i mitt liv, jag är liksom 18. Första
gången var typ när jag, mamma och Michelle bråka
då blev hon typ less på oss bara, andra gången var
på hennes fasters begravning och senaste gången/
gångerna var när hon fick veta att mormor hade
cancer. Riktigt jobbigt, liksom vad ska jag göra
eller säga ? Men sen dess har hon inte visat något
mer. Det här är iallafall andra gången mormor
får de, innan så hade hon typ malinkmelanom,
passande namn väldigt.. och nu har hon en tumör
som sitter på bukspottkötteln (?) tror jag och den
sitter så konstigt så de kan inte precis operera bort
de. Alltså det är inte så jobbigt att hon just har
cancer, de jobbiga är att mamma ska vara så
ledsen. Visst, klart jag bryr mig, men mormor är
inte den som har varit snällast osv. I och med att
hon gillar pojkar - inte flickor - verkar de som och
sen fjantar hon för vissa barn/barnbarn och struntar
i de andra - liksom väljer ut sina favoriter. Men jag
kan inte säga att jag är en av de hon ogillar, men
iallafall.. man ledsnar ju lite smått. Fast sen hon fick
det där så har hon blivit snällare, mot mig alltså.
Typ som att hon öppnar sig och blir "känsligare" men
hon har tydligen inte alltid varit "elak" utan hon blev
så när hon börja få ont överallt.. menmen, jobbigt
att se hennes kropp försvinna bort sådär. Jag hoppas
hon klarar det, jag orkar inte att se mamma ledsen :/
ily