Jag som var så glad tidigare idag och tänkte på allt jag skulle köpa imorgon. Allt var i stort sett på topp tills jag kom in till henne på sjukhuset. Jag hann inte mer än att krama henne så kände jag hur tårarna började spruta. Jag har aldrig sett någon så sjuk på riktigt tidigare, fyfan det var verkligen hemskt att se. Så fort jag såg henne så ångrade jag mig enormt mycket över att jag gick med in dit. Jag var verkligen inte beredd på att se henne.. inte sådär.. Usch, jag vill inte se dig lida :'/ inte när jag vet hur ledsen mamma blir. Jag kände mig så dum över att sitta där och grina när jag vet att inte saken blir bättre utav det. Mycket på samma gång. Jag har lyckats hålla mig "glad" länge men det här räckte för att allt skulle komma. Det känns så drygt jobbigt att jag måste dra på mig ett happyface och låtsas som ingenting. I hate this part. Jag vill att du ska må bra och vara frisk så att jag slipper se mamma ledsen, men det är nog rätt försent att tänka att allt kommer bli bra i det här ögonblicket. Jag vill inte minnas dig som den som låg i en sjukhussäng i en kropp som såg anorektisk ut, så hemskt. Fyfan..

Usch, jag pallar inte nu. Eller om ens ngnsin. Får försöka se fram emot att jag ska gå på stan imorgon och kirra massa saker och låtsas som att inget har hänt. Som om jag kan det nu..

Skönt att Sandra är här iallafall. Skjutsade hem Viccan och hämtade sen Sandra dirr så slipper iallafall vara själv. Känns ju rätt bra att jag kommer ha fullt upp några dagar framöver så att jag slipper tänka på massa saker som ligger längst inne och växer - snyggt sagt måste jag ju säga! Menmen, ska snart sova.. har ju trotsallt en lång dag med mycket packning att "se fram emot" imorgon. Gonatt.