Kärleken ger oss vingar.

Idag är det 2 månader sen mormor dog. Känns på ett sett som att det var jättelänge sen fast ändå inte, jag drömde till och med om henne inatt och om att farmor & farfar dog precis samtidigt. Usch. Men iallafall så tänkte jag ägna detta inlägg till henne, mormor.

Jag tänker på dig, ofta. Ibland flera ggr om dagen. Känns fortfarande overkligt, det var över 2 månader sen jag sist pratade med dig, kanske 2½.. Jag glömmer aldrig den dagen. Det är egentligen den dag som jag ångras mest i hela mitt liv, men samtidigt så är jag glad att jag åkte dit och fick krama dig en sista gång. Säga ett tyst farväl och skynda mig ut därifrån lika fort som jag kommit in. Jag visste inte att jag kunde sakna någon så sjukt mycket ngnsin - shit, nu hände värsta läskiga grejen.. mobilen ligger brevid och börja lysa precis som att jag skjutit upp lyckan eller tryckt av knapplås :o lite scary, men jag får hoppas att det är ditt tecken på att visa att du ser vad jag skriver. Iallafall, det känns så konstigt. Du finns inte. Du ringer inte. Du står inte där vid spisen i köket och drar in halva ciggen på ett och samma bloss. Du kommer aldrig hit. Jag saknar dig! Kom tillbaka och ställ allt till rätta.. Morfar fejkar sitt smile och är inte sig själv. Det enda han säger är att han inte ens längtar till att få komma hem - för att du inte är där. Jag ska aldrig gifta mig. Aldrig hitta "den rätte", för jag vill aldrig behöva sakna och ha den känslan i hjärtat när personen man levt med så pass länge dör.

Tanken på att aldrig få träffa dig igen ger mig ett slag i magen, jag kan inte tänka så.. du är borta och jag får inte träffa dig än. Det känns bättre.. Jag förstår mig inte på döden. Jag fattar den inte.
Förlåt, men jag har gett upp hoppet om att klara mig livet ut, jag känner på mig och vet att jag kommer hamna i samma sits som dig.. känns elakt att säga det men.. ah..
Du var stark, men inte tillräckligt stark för att vinna. Jag vet att du har det bättre, men jag saknar dig så fruktansvärt mycket.
Usch, jag glömmer aldrig när jag fick mammas sms, jag sov med Viccan hos Nick Carter och Lill Jimpa och varkna av ngn konstig anledning direkt innan jag fick mammas sms där hos skrev att mormor dog tidigare på kvällen (dagen innan). På Ida Fg, Jockopucko och en till tjejs fest.. saken är den att jag inte vet vad jag gjorde, då runt 23 när hon dog. Men det var säkert när jag ramla och skrapa upp knät + händerna pga en plast mugg eller ngt sånt.. Fyfan, jag har aldrig gått runt så länge och försökt hålla tårarna inne. Kanske 3 - 4 timmar gick jag runt i min egna värld och försökte tänka på annat och kommer ihåg att jag inte ens svarade Viccan på det hon sa eller fråga utan typ satt där och ba "m..", tills jag kom hem till henne och kände mig "hemma" då allt släppte och hon fatta ingenting. Jag är glad att jag hade dig där då Victoria!

Menmen, din urna ska snart ner i jorden, vet inte om jag är hemma och ska följa med. Skulle ju vara skönt och samtidigt att få se gravstenen nu när den är klar.. jag köpte dessutom lite grejs att lägga där igår.. fårse när jag kommer :( känns jobbigt att åka dit med någon annan..

Jag hoppas du är stolt över mig mormor. Jag älskar dig.

Du log mot mig, en sista gång. Du var så lugn, som om du redan gett dig av. Du såg på mig, att jag var rädd. Men hur kan man ngnsin vara beredd ? Du lever kvar i mig, så länge livet ger mig tid..

Jag saknar dig enormt. Vila i frid.