The day.
Idag skjutsade jag Viccan till bussen och tog en sväng förbi solariumet. Var as kallt jämfört med vanligt, förmodligen pga att ingen solat nyligen/tidigare. Haha, så låg där och frös tills värmen kom igång. Så nu när jag visar magen för ngn så kläcker de ur sig "guuuud vad brun du är" och det gillas, för det är ju resultat jag vill ha. Liksom är lite stolt över mig själv som endast solat 4 ggr och blivit så pass brun som jag är. Mjau katten ;)

Menmen, som sagt så åkte jag med mamma till Östhammar för att "fixa" mormor inför visningen på fredag. Jag har aldrig sett någon (irl) så himla smal som hon var. Visst magen var ihop sjunken, men höftbenen.. jag lovar, de stack ut 10cm ifrån kroppen. Så hemskt att se dig! Samtidigt som man väntade sig att hon skulle säga någonting så kände jag på mig att det var inte hon, bara hennes livlösa kropp som låg där alldeles kall. Jag stod där med tårar i ögonen samtidigt som jag försökte skärpa mig och höll i hennes händer och smekte hennes panna, men det var ingen människokropp, den var bara kall och stel - fast ändå inte stel så.. som man kan tro.. det känns så himla fruktansvärt att aldrig ngnsin mer få höra hennes röst, få se hennes smala lilla kropp eller vänta i timmar på att hon och mamma ska prata klart i telefon. Och aldrig mer kommer mamma säga "nej, men jag ska in till sjukhuset med mormor idag..". Samtidigt som jag är så otroligt ledsen och börjar gråta bara jag tänker på dig, så känner jag sådan lättad att veta att du mår bra, men det är svårt. Tankarna flyger runt och det slutar med att jag sitter där och tårarna rinner och jag kommer på att jag aldrig mer ska få träffa dig. Din hud var så len och ditt hår.. det kändes så lent och fint. Jag är glad att du inte gjorde mig lika rädd som sist jag såg dig. När skillnaden var så enorm. Du blev så fin med dina vita kläder och dina rosa naglar, jag kommer ju aldrig glömma att det är "ditt" nagellack jag använder.. jag önskar jag bara kunde¨få träffa dig en gång till, som frisk..
Det är första gången jag ser en död kropp på riktigt och första gången jag rör vid en, känslan är unik men inte lika läskig som den känns när man tänker på det. Utan det var verkligen bra att jag följde med dit.
Usch, du gör så att jag får ont i magen och mårilla :( kan knappt äta för att jag känner att det vänder sig i halsen.
Men mormor, jag älskar dig och jag hoppas du ser ner på mig och känner dig stolt.. ♥

Juste, har beställt en förstorning på kortet på henne, som ska stå på kistan på begravningen.. hon var jättefin :/