8  a p r i l  1 9 4 1 
I vårvindens susning Du somnade in stilla
Nu sjukdom och oro ej mer gör Dig illa
Skön är vilan som natten ger
Gott att veta, Du lider ej mer
7  m a j  2 0 1 0


Julafton 2007

Mormor, jag älskar och saknar dig!
Jag fattar inte. Jag träffade dig några dagar innan jag skulle upp till
Bollnäs, visst du var sjuk och behandlades, men du var pigg trots det.
Sen straxt efter att jag kom hem från Bollnäs (1½ vecka senare) så
lades du in på sjukhus någon dag efter pga smärta ngnstans. Då var
jag dit på söndagen (ca 3, 4 dagar efter), seriöst människan var inte
densamma! Som jag skrev här i bloggen så ångrade jag mig stort att
jag åkte dit. Menmen, dagarna gick och mamma var där varje natt i
15 dagar - alltså tills i fredags. Jag fattar verkligen inte hur det kan ha
gått så fort. Från att jag såg henne innan jag åkte till Bollnäs, tills att
hon läggs in 2 veckor senare och sen dör ca 3 veckor efter det. Lite
över 1 månad tog allting. Hon som satt där i bilen och prata och var
glad och allting - det trodde jag aldrig.. Det var så kul, för du älskade
verkligen Viccan om någon, du tjatade jämt om henne. Så gulligt, ingen
annan har påverkat dig av mina vänner som hon gjorde. Du sa alltid
"är det hon som är så vig och rolig ?". Fyfan, just nu känns det som att
jag aldrig kommer släppa det här eller sluta vara ledsen. Jag trodde
aldrig att jag skulle påverkas så mycket. Men det gjorde jag. Men jag
försöker hela tiden intala mig själv att du mår bra, för det vet jag att
du gör. Men känslan av att du aldrig kommer ringa eller vilja åka ngn-
stans med mamma och mig - det gör så jävla ont i hjärtat. Fyfan..
Ta aldrig mamma ifrån mig, det får du inte! Jag skulle aldrig klara det.
Jag älskar dig, men just nu vill jag och kan jag inte förlåta dig. ♥
Åh, det finns så mycket jag skulle vilja säga dig nu..