När Viccan och jag satt och tjocka oss på subway så kom vi in på V. Sen lite mer in på V. Och det slutade med att vi insåg att V inte har ngnting alls på sin kropp - alltså utseende, allt - som ser bra ut, är snyggt, fint eller ngt. Annars brukar man alltid kunna hitta ngnting, typ ah Viccan har sånt söt dubbelhaka eller hennes näsa vill jag ha. Men det finns absolut ingenting på V som man kan säga så om :s en negerrumpa, fult ansikte, konstig kropp, ful stil.. nej, absolut ingenting. Jag är glad att jag inte är du. Och jag är glad att jag slipper ha dig i mitt liv. Men jag tycker synd om dig, för du har typ ingen kvar. Konstigt. Naaaat. Men du kan ju va happy nu att jag inte har ngt kvar med d.k. Det kanske ger dig en aning mer livsglädje, som med allt annat.