Under typ flera, hundra, massa, jävligt många år så har jag försökt varje gång vi umgåtts att lära dig rätt och fel. Typ rätt som i att inte ljuga och fel som i att ljuga. Men trots det efter alla år - vad gör du ? Jag är inte dum i huvet, jag vet vad du hållt på med. Fattar inte grejen. Det är skadat hur jävla förändrad du blivit och det är därför jag drar mig tillbaka, ifrån dig. Men jag pallar verkligen inte mytomaner och allra helst inte utav ngn som står eller borde stå mig nära - i guess this is the beginning of the end för just nu vet jag inte om resten överväger our friendship. Täääääkkåhheej